Ja nu var det ett tag sedan man skrev, har verkan haft lust eller tid. Och ja tid det har jag väl egentligen inte nu heller - men ett stort grattis till anka i alla fall som klarade sitt körkort förra veckan! (det har jag inte skrivit här ;P)

Nu är det i alla fall vädligt stressigt och är inne i vad jag kallar för min helvetsevecka. Hela helgen har ängats åt plugg och det har varit behövligt, nu är i alla fall steg 7 och svenska arbetet klart och en hel del matte blev räknat inför torsdag. Engelskan är även skriven nu även om den behövs överses, Alleball som är grym på engelska ska läsa igenom den snabbt efter fel.

På sista tiden har jag utvecklat något av ett hat mot Engelska, det som jag bruckade älska innan. Inte ha det med läraren, nej han är väldigt bra. Dock så är det inte dettsamma som gäller för mig. Jag är kass, och ett hopplöst fall känns det som. I alla fall för att få det betyg som jag sicktar mot och behöver för att komma dit jag vill sedan. *suck*

Jaja, nu måster jag åter gå. Skriver på danskan och ska göra en redovsning om hallon >_< fråga mig inte varför just Hallon.

Jag har tusen saker att göra men lever i förnekelse (som alltid). I brist på bättre bad jag Linda att blogga men nja, - det var hon inte sugen på. Så därför sitter jag här nu och försöker trycka på rätt knappar och bilda ord. Det är de facto roligare att skriva i andras bloggar, än i ens egen, ha! :-)

Igår hade jag flyttmiddag eftersom jag flyttade hemifrån för en vecka sedan. Istället för att ha en flyttfest (= kass ursäkt till att supa sig överdrivet full) så valde jag att ha en flyttmiddag med Klara och Linda. Det blev mat, vin, snack och allmänt mys med min katt Hedvig i centrum. Hon är duktig på att charma allt och alla... Men det är inte vad detta inlägg ska handla om, faktiskt.

Nej, för jag fick inflyttningspresenter och det är Lindas jag tänkte blogga om. Jag fick jättesöta champagneglas som hennes kusin målat. På förpackningen stod det "ansikten" och jag reagerade ungefär: wtf!?
Linda visade mig då glasen och försökte peka ut ögonen, näsan och munnen av alla steck huller-om-buller på glaset. Jag och Klara fattade ingenting men jag har lärt mig att man ska nicka och le, så tror alla att man fattar, så det gjorde jag så klart. :-)

Men efter att jag kommit hem från träningen idag så slängde jag mig i soffan, slog på tv'n och slog upp resten av vinet från igår i ett av glasen. OCH DÅ SÅG JAG DET! Det är ju självklart! Jisses hur kunde vi missa det, Klara? Det är dock inte där Linda visade (vad jag ser NU i alla fall, vem vet, jag kanske ser det nästa gång?) utan på foten av glaset. Jag tog bilder på det men inser i skrivande stund att jag är för trött (läs: lat) för att gå tvärs genom rummet, hämta kortläsaren och usb-sladden och sen lägga över bilderna. Nej, beviset får ni se i min egen blogg, när jag orkar.

Men nu vet ni i alla fall att Lindas kusin inte hallucinerar, jag och klara inte är helt efter/blinda samt att världen inte går under eftersom nu har hon, Ankan, löst fallet med glasansiktet.

Over and out, nu ska jag ta hand om min lilla katt som skriker efter uppmärksamhet. Det är illa med två attentionwhores i samma lägenhet... Antar att jag får skaffa killar åt henne och mig som tar hand om problemet.

(Tack ännu en gång för presenterna och kvällen, folket! <3
Vi kan ju bara ignorera kvalitén på datorns cam samt min hej-jag-leker-indietjej-prick i pannan. Men det är Hedvig, attentionwhore nummer två. Sätter sig på mina axlar när jag sitter vid datorn för DÅÅÅ jeflar vill hon ha uppmärksamhet och det är skitsamma vad jag gör. Tokpälskling! <3)

Igår tog man svininfluensa vaccinet - och idag ligger man hemma med hög feber och kallsvett. Nice. Armen är dessutom även smått bortdomnad. Även om smärtan i den har börjat avverka.

Jaja ska inte klaga att få vara hemma en dag(förhoppningsvis i alla fall) från skolan kan man ta igen, istället för att möjligen få svinsaken och vara borta i alla fall en vecka (om man får det som en vanlig influnesa då). Dock känns det ändå jobbigt när jag se skolböckerna ligga framför mig och hur mycket jag borde ta den ha tiden som jag nu är hemma och göra dem. Men när jag väl reser på sig så talar svajandet i huvudet för att ligga kvar...

Nu lockar mina ögon åter igen till att stängas, förhoppningsvis kan jag göra något efter att jag har vilat.

Det är lov, eller egentligen ska det vara lov. Dock består mitt lov utav jobb och en massa plugg om kvällarna, så så olik en vänlig skolvecka är det inte dirket.

På sista tiden har jag dock börjat funder på vad som egenltigen driver mig. Jag vill ju bli vetrinär - är det svar som jag ger människor som frågar mig. Vilket är sant att jag vill, men vad som egentligen driver mig har jag på sista tiden börjat ifrågasätta. För om även om jag har en tydligt mål och dröm kan jag inte hjälpa att mitt pluggande på sista tiden blir allt mer och mer av ren vanna och sker mekaniskt, likt en maksin. En manskin med prestationsångest.

Dock går väl också en maskin isönder? Dens mekaniska organ kan spricka om man överbelasta den... så som mitt hjärtat med dens stickninga. Trorts det kan inte maskinen sluta förrens den fullständigt bränner ut sig och den mekansika process för sitt eviga slut... 

Ät maksinens slut också mitt slut? I alla fall är både min mamma och pappa fast beslutna över det, samtidigt som jag inte kan låta bli och känna som om de presar mig ännu mer ändå. När man är vann vid en dotter som konstant kommer hem med MVG:n är det väl lätt att slippa ut sig: Jaha fick du bara vg, så synd. Eller när dottern väl tar en paus fråga den varför hon inte studerar och om hon endast hade koncentrerat sig mer och inte tagit en paus hade blivit klar mycket snabbare. Du som är ung och ha det så lätt. Tro fan att det är lätt om man kan komma hem och sätta på tv:en och sedan sitta där resten av kvällen... även fast tankarna ibland kan drifta iväg för att förbereda litte inför morgondagens arbete. För det är ju abslolut jätte jobbigt att sitta framför tv:en och tänka samtidgit. Vilken utmaning...

Ja kände för att skriva litte och det blev det väl... ja, ibland forslar känslorna inom en, men måste  ändå medge att jag har det rätt så bra ändå. Herregud kännder människor som har det 100 gånger värre, men ibland behöver man även ventileria de små problemen som man känner inom sig.  

Korkad är vad de säger... KORKAD KORKAD KORKAD KORKAD KORKAD KORKAD KORKAD KORKAD KORKAD!

Dummare och mer ointerlligent än mig kan man inte bli...