Tankegångar
Men tänk så är jag trött på att vara stark? Tänk så vill jag heldre vara svag med stödpelare att luta mig mot.... frågan är bara var finns de där stödpelarna och vågar jag verkligen falla? Varje gång jag har fallit har jag landat på hård kall mark.
Det värsta är, jag tror nästa alla känner så här...
Uuuh, känner detsamma. Jag har dock Veronika som stöttepelare. Hon får alltid ta emot mina ordspyor, skulle hon lämna mig skulle det vara katastrof för mig.
Men man ska inte lita på människor. Det ligger i vår natur att alltid sätta oss själva först, och som du vet, så har till och med ens närmsta vänner ibland bevisat det. Jag tror ensam är stark, men att man har svaga ögonblick ibland.
jo, kanske det. känns bara så otroligt ensamt har ingen stöttepelae än så länge trodde jag hade det men tydligen tynar de bort efter ett tag... saknar att ha någonstans där man inte behöver vara stark utan faktiskt kan vissa sina känslor och vara svag...
Vi står varandra inte så nära som vi en gång gjorde, men jag finns här för dig än. Jag hoppas du vet det innerst inne. <3
