Lindove

Det är lov, eller egentligen ska det vara lov. Dock består mitt lov utav jobb och en massa plugg om kvällarna, så så olik en vänlig skolvecka är det inte dirket.

På sista tiden har jag dock börjat funder på vad som egenltigen driver mig. Jag vill ju bli vetrinär - är det svar som jag ger människor som frågar mig. Vilket är sant att jag vill, men vad som egentligen driver mig har jag på sista tiden börjat ifrågasätta. För om även om jag har en tydligt mål och dröm kan jag inte hjälpa att mitt pluggande på sista tiden blir allt mer och mer av ren vanna och sker mekaniskt, likt en maksin. En manskin med prestationsångest.

Dock går väl också en maskin isönder? Dens mekaniska organ kan spricka om man överbelasta den... så som mitt hjärtat med dens stickninga. Trorts det kan inte maskinen sluta förrens den fullständigt bränner ut sig och den mekansika process för sitt eviga slut... 

Ät maksinens slut också mitt slut? I alla fall är både min mamma och pappa fast beslutna över det, samtidigt som jag inte kan låta bli och känna som om de presar mig ännu mer ändå. När man är vann vid en dotter som konstant kommer hem med MVG:n är det väl lätt att slippa ut sig: Jaha fick du bara vg, så synd. Eller när dottern väl tar en paus fråga den varför hon inte studerar och om hon endast hade koncentrerat sig mer och inte tagit en paus hade blivit klar mycket snabbare. Du som är ung och ha det så lätt. Tro fan att det är lätt om man kan komma hem och sätta på tv:en och sedan sitta där resten av kvällen... även fast tankarna ibland kan drifta iväg för att förbereda litte inför morgondagens arbete. För det är ju abslolut jätte jobbigt att sitta framför tv:en och tänka samtidgit. Vilken utmaning...

Ja kände för att skriva litte och det blev det väl... ja, ibland forslar känslorna inom en, men måste  ändå medge att jag har det rätt så bra ändå. Herregud kännder människor som har det 100 gånger värre, men ibland behöver man även ventileria de små problemen som man känner inom sig.