Galen? JAPP.
Det är sjukt egentligen, Idag fick jag reda på att jag fick MVG i Idéhistira som slutbetyg efter min tenta som jag skrev för sådär 3 veckor sedan eller något. När jag fick reda på det låg jag och var rätt så glad och berättade det gärna för folk (det är ändå 200 poäng). Dock dämpade sig glädjen snabbt då man hade massvis att göra. När jag kom hem såg jag att jag endast hade fått vg på fysikprovet och med en gång kändes det som en stor sten slängdes ner i min mage och plaskades runt.
Sedan gick jag runt och kollade hur pass mycket mitt genomsnittsbetyg hade höjds med idéhistoriebetyget, vilket inte var alls mycket. Missnöjdet och sten växter sig därför bara större.
Till poängen, varför kan jag aldig vara nöjd? Varför kan jag aldig fira mina bedrifter? Jag vet om att jag egentligen har bra betyg som är över medel dock kan jag inte hjälpa med att känna en besvikelse och missnöjdhet när jag ser på mina betyg och likande. Heller kan jag aldig sluta att kritisera de fel jag gör och vad jag behöver göra bättre. Varför fungerar jag såhär? Är jag galen?
JAPP.
Jag ligger också högt över snittet och har (chockerande nog) bland de högsta betygen bland årets treor... Är jag nöjd? Nej.
nej, jag är precis likadan.. jag blir nästan aldrig stolt över det jag göra. Alla säger att jag ska va glad över att godkänt på ett prov eller liknande... men det blir jag aldrig...
