Here I go again...
... eller rättare sagt: Here you go again walking done the only road you ever know. (men det ska vi fan ändra på eller hur?)
Idag har min dag bestått av skrivandet av en labbrationsrapport, dock har koncentrationsförmågan svikigt mig som vanligt och därför är den fortfarande långt ifrån klar.
En av anlendingen till att koncentrationsförmågan har svikigt mig idag är att mitt hjärta får blixtnerslag av smärta så fort mina tankar varndrar till en av minna vänner idag. Dock har jag tur, smärtan kan lämna mitt hjärta vid koncentration utav annat, medans hennes hjärta har ett öppet blödande sår som gör mer ont än något fysik smärta någonsin kan göra. Detta vet jag trotts hennes otroliga stora smärttröskel.
Personen vet vem hon är, ville bara skriva detta för att säga att jag tänker på dig! Du är hundra gånger starkare än jag någonsin hade kunnat vara. <3
Det finns inget att säga. Eller jo, det finns massor att säga men orden vill inte riktigt komma ut. Men tack, verkligen... tack <3 <3
